Man behöver stigbyglar för att komma upp i sadeln!

Jag har länge funderat på om jag ska ta och sadla om helt i mitt liv.
Jag vet inte riktigt till vad dock. Det jag vet är att jag INTE är ett läs-huvud.
Så jag måste ju isf välja något där man praktiskt kan lära sig det som krävs.
Bara tanken på att behöver plugga får det att krypa i kroppen på en.
Jag kan verkligen hata när mitt huvud gör så här!
Sätter upp tankar som får mig att vilja ändra på något.
Att konstant ha den där känslan av att aldrig vara nöjd.
Jag kan inte bara leva här och nu.
Jag känner i hela min kropp att jag egentligen är ämnad för något mer!
Men vad!?

Jag vet bara att jag vill ha ett jobb som kan ge mig en skälig lön för det arbetet jag utför.
För DET får man inte i Region skåne!
Det är mer värt att sälja hus än vad det är att jobba med människor och rädda liv.
Men så är det.
Jag håller ju koll efter annat men samtidigt så vill jag inte byta.
Jag trivs på min arbetsplats.
Ja, jag kan bli lite uttråkad emellanåt men det är ju det där -jag är aldrig nöjd- problemet jag har.
+ att jag ibland inte tåler att vara nära andra människor.
Jag hade nog passat bättre med att jobba med djur eller nått 😉

VV går det sisådär med.
Eller alltså jag går ner sakta men säkert.
Men det är svårt att hålla poängen nere på vad man äter.
Och om man kollar på vad vissa saker ”kostar” i poäng så är det fan inte konstigt att fetma är en sjukdom i detta landet.
Bara en simple frukost som müsli och yoghurt (som man kan tycka är relativt nyttigt) är ca 9 poäng.
Jag som då har 30 poäng att äta för varje dag förlorar ju ganska mycket på bara frukosten isf.
Så det är ett pussel. Men denna veckan har det gått bättre iaf.
Jag har inga veckopoäng kvar men imorgon får jag nya.

På lördag fyller denna kvinnan år! 37! Jag får lite ångest när jag säger det talet.
Varför vet jag inte. För jag vill inte kalla det åldersnojja.
Jag får däremot en känsla av att jag ska hinna med så himla mycket.
Att när jag är 40 så vill jag ha gjort en massa saker.
Fråga mig inte vad för det vet jag inte. Men känslan är där och skapar lite kaos.

Hur funkar livet annars?
Jomen det funkar.
Dom 2 äldre killarna börjar landa i sitt hormonkaos och jag börjar få tillbaka mina fina söner som dom var innan kroppen gick in i den hormonella stormen.
Medan dom 2 börjar landa så tar skitungen vid istället.
Den ”underbara” 6 årsfasen är på ingång. MED STORA STEG kan jag meddela.
Det är väldigt mycket känslor just nu.
Allt från att jorden går under för att man fick mjölk istället för vatten till surande för att man inte kan ha sommarskor nu 😀
Men han är ändå relativt lätt att avstyra. Än så länge.
Utöver det så leker livet på i vanlig ordning.
Snart är denna jobbe helgen över och imorgon är det nya tag på en ny vecka.
Ha det underbart i det härliga vädret vi faktiskt har fått idag!
Puss på er