Sommartid = psykbryt

Jag fixar seriöst inte den här omställningen till sommartid. Jag får ett fullfjädrat psykbryt. Så även idag. Jag vaknar av att klockan är såååå mycket mer än vad jag vill att den ska vara. Ångesten börjar redan där. Går upp, får i mini frukost och börjar tömma akvariet på Emils rum för tydligen var där något med vattnet. Missade helt att jag ens yttrat er ord om att jag ville ha fiskar!? Men vad gör man inte för lillskiten. Återigen ångestpåslag för att tiden springer iväg och jag som har annat att göra! Klar med vattenbyttet. Då får vi köra till djuraffären för till råga på det så har mannens fiskjävel fått pricksjuka! Klart vi ska ha fiskar för det är så jävla lite jobb med dom! *ironin dryper*. Sagt och gjort. Passade även på att handla när vi ändå var där. Ångestpåslag igen för att det hela tiden i huvudet maler om att jag ska på ett träningspass kl 17 som jag i mitt förvirrade sinne sa ja till igår. HUR SKA JAG HINNA DET?!

Klockan är nu REDAN 12! Och jag ska hinna med mitt där hemma! Tycker att jag kan passa på att köra inom Byggmax och köpa de där 2 plankorna jag behöver för att bygga klart grabbens sandlåda, men ångrar mig igen men inte förrän jag skickat till mannen om att jag ska komma och byta bil och när han frågar varför så bara får jag ett bryt. Han ringer för att han inte får ett svar och möts av en rabiat fru som klickar honom efter att ha kräkt över den här jävla tidsomställningen.

Känner att ångesten är påväg men håller ihop den i bilen. Väl hemma så bubblar det fortfarande och jag går in och gömmer mig på toaletten för att samla mig. Vill ju inte rasa ihop framför barnen. MEN så har vi ju då en Liam i detta hushållet som är så jävla mycket tonåring just nu så när man säger till honom att släcka tv:n och får ett snorkigt nej till svar!

Kan meddela att det blev ett smärre vulkanutbrott från denna mamman som resulterade i att ungen infann sig på sitt rum inom loppet av 7 sekunder. Sen gick det inte längre och paniken var ett faktum.

Så där sitter jag på köksgolvet och stortjuter och hyperventilerar, med en Emil och Ticket som tröstar mig. Min fina Emil. Kommer och ger mig en kram i helt rätt tid och säger – Du. Det kommer att bli bra mamma. 😭😭😭

Efter en stund kommer Liam också ner och tröstar mig. Dom är rätt fina mina pojkar.

Även Milena ringde i precis rätt ögonblick och lät mig spy galla över allt och alla. Precis vad jag behövde! Tack 💓

PMS och tidsomställningen är INTE en trevlig syn. Jag hoppas verkligen att detta skitet slopas!

Dagen har passerat i en dimma och känslorna är ÖVERALLT! Och just nu vill jag inget hellre än att denna dagen ska ta slut så att jag kan sova!

Och inte fan fick jag gjort något utav det jag skulle gjort där ute. Men här inne blev det iaf iordning.