Det var det här med framförhållning!

Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Jag blir så himla trött på mitt huvud!
Kevin fyller, som sagt, 18 på söndag!
Tror ni att jag har planerat något?!
NEJ! För jag gör samma jävla misstag varje år och varje gång!
Jag tänker att jag har gott om tid och sen sitter jag här 2 dagar innan helgen och har fått flera ideér som jag skulle vilja göra.
Jag skulle vilja baka en tårta och ha han foto på.
Tror ni att det går att lösa 2 dagar innan en helg?! Nä!
Blir jag bitter?! JA!
Går min värld nästa under?! Ja!
Jag gör ju aldrig så här. Det betyder inte att mina barns födelsedag inte är viktiga.
Jag har bara aldrig gjort en stor grej av någonting. Det är bara så jag är. Och sen ibland, som nu. Så får jag ett sånt begär av att göra det stort för han fyller faktiskt 18!
Jag suckar HÖGT åt mig själv!
Jag hatar att vara så tråkig och fantasilös som jag är.
Så nu kommer hans 18 årsdag inte att vara något speciellt och jag kommer att gå runt med ångest över detta till och från i ett par dagar nu.
Jag vet inte ens vad han ska få.
Eller jo jag har ett par ideér men även dom känns sisådär.
Jag vet inte. Det är väl en sån period nu igen där ingenting är bra.
Och om vi nu ska fortsätta i det negativa spåret så skulle jag åka till Ikea igår. Behövde några fler papperskorgar + att en av ideérna jag hade till Kevins present var att köpa ett kastrullsett och en bunke flyttkartonger.
Jag tog med mig Ida och körde till Malmö.
17:59 kommer fram. Gissa när dom stängde!!!! 18!
Jag har inte något så emot restriktionerna som tillämpats pga Coronan.
Men igår fick jag ett litet agg faktiskt!
Nåja. Vi tog en tripp till Lager 157 istället och Rusta.
Blev ett par nya längder till köket.
Det blev sååååå himla fint. Tar kanske en bild en dag.
Det blev liiiite mer än vad det var tänkt från början. Jag skyller allt på IKEAs öppettider. Hade dom bara haft öppet till 20 som vanligt” så hade det där aldrig hänt!
Då hade jag inte behövt tillfredsställa mitt behov av att handla på sånt som jag kanske inte helt behövde.
Undrar om man kan stämma dom för detta ;-D

Min katt, Mira, har inte kommit hem på ett par dagar nu.
Det är också lite jobbigt.
Jag vet ju att det är risken vi får ta med våra katter när vi bor som vi gör. Men det gör det inte mindre jobbigt för det.
Förhoppningsvis så har hon bara hittat mat hos någon annan och kommer hemsnart igen.
Gör hon det så får hon vara inne ett par dagar så hon inte försvinner igen.


Fast om vi tar och fokuserar på det positiva i livet istället så blev det bannemig en promenix i morse igen.
Helt underbar start på morgonen. Jag hade sagt att jag skulle gått igår också men jag får bromsa mig själv lite.
Jag har ju den här lilla, lilla tendensen att ge 200% och sen efter 2 veckor så orkar jag inte hålla vid det längre.
Men i alla fall.
Den blev av idag och underbart var det.
Fick lite sällskap på vägen också 😀