Offerkoftan på!

Idag är det faktiskt lite synd om mig. Blev beordrad av mannen att åka hem från jobbet.

Jag har mått lite skumt igår och i morse. Men jag har inte känt av något specifikt och eftersom där inte är ett specifikt symtom och jag inte har feber så kunde jag ju lika bra jobba. Men när jag sen började känna mig frusen och ont i nacken så fick jag väl erkänna mig besegrad och dra mig hemåt. Väl hemma så intog jag sängen som för övrigt var väldigt välkomnande med tända ljus och varm soppa. (han är rätt jävla awsome)

Blev att ringa personalprovtagningen också. Fick en tid lite senare på dagen så då var corona provet också avklarat även om jag är ganska säker på att det inte är det. Men måste man så måste man. När man kom hem igen så blev det ett varmt bad. Jag får inte riktigt upp värmen idag dock. Och jag som hatar att frysa.

Nåja. Så nu ligger man här 😏 och tittar på sina fiskar 🤦‍♀️😂 med en vakande Ticket som extra knäcker som sågverks imitatör 😂

Ännu mer synd om mig är det för att jag inte fått in ett enda träningstillfälle i veckan och nu lär det inte bli så mycket heller. Jag tycker inte om att vara sjuk. Jag blir så himla rastlös då 🤷🏼‍♀️

Det kan finnas risk att något av rummen möbleras om 😉😂. Nääää det orkar jag inte.

Mannen ska ju givetvis jobba natt imorgon. Jag hatar när han jobbar natt för då kan jag inte sova. Jag behöver ha honom bredvid mig.

Det är verkligen helt sjukt.

Vi har varit tillsammans i 1000 år, typ. Men det är inte förens nu som vi äntligen ror åt samma håll och i samma takt. Att man kunde förälska sig i sin partner på nytt efter så många år hade jag aldrig kunnat gissa.

Men jag älskar det viet vi är nu och jag hoppas att det alltid ska vara så här.

Soulmates are so much more then love!

•