Vårkänslor

Idag var det verkligen vår i luften. Så idag hade vi en ute dag jag och Emil. Bilen fick sig lite kärlek. Det har hon knappt fått på hela vintern. Men oandra sidan så förbereder mannen alltid bilarna inför vintern så skiten inte fäster. Men idag fick hon bli ren både på insidan och på utsidan 🥰

Det var ju dock fler som hade den tanken och vi fick står i bilkö i 20 minuter innan det var vår tur att få ett bås.

Emil verkligen älskar det här med bilkö 😂 Jag tror han påtalade 10 gånger hur tråkigt det var och att vi bara skulle köra hem.

Ja ja hon fick sig en tvätt till sist iaf.

När vi var klara med våra ärenden så lämnade jag Emil hos en klasskompis och till hans stora glädje så fanns där fler att leka med. Det är väl det jag kan sakna med Sallerup. All närhet till andra barn och den gemenskap det ger. Men samtidigt så händer det så himla mycket skit i stan hela tiden och droger, misshandel osv blir vardag för varje vecka. Så av den anledningen är det skönt att det är en bit in.

När jag sen kom hem så mötte Kevin mig i dörren. Äntligen hade min ena son kommit hem och jag fick en riktigt härlig Kevin kram. Bara han kan krama mig på det viset. Har ni tänkt på det? Hur annorlunda en kram kan kännas. Kevin kramar mig på ett överbeskyddande sätt. Ett sätt där man känner hur hans kärlek bara omfamnar en. Liam kramar en på ett behövande sätt. Där man känner hur mycket han bara vill stanna kvar i den kramen tills hans beröringsspärr kikar in och han inte klarar av kramen längre.

Emil. Emils kram är helt villkorslös och bara full av längtan. Den är snabb men så full av massa känslor.

Hahaha ojsan där blev det visst ett sidospår 🤷🏼‍♀️😂

Nåja. Efter att ha snackat lite om hans semester så behövde han fixa lite med sina djur och jag fick en total kortslutning i huvudet.

Vad skulle JAG göra?

Jag hade behövt fixa lite hemma men det är ju så fint väder.

Jag hade behövt fixa I odlingen men där är fortfarande fruset i marken. Springa. Jag går ut och springer. Men jag oooorkar ju egentligen inte. Jag kan ju gå och lägga mig och titta på tv. Nä för då får jag bara ångest sen. Ghhaaa.

Så det blev en tur med hunden. Jag fick inte huvudet och kroppen att samarbeta alls med löpningen så det blev en värdelös runda. Löpmässigt då alltså. Men jag var ute och jag fick min motion iaf.