Inte en bra dag!

Idag är det definitivt inte en bra dag. Ångesten gör sig påmind hela jävla tiden och jag har problem att få bort mina tankar.
Tankar som jag jobbat så hårt med att få bort.
Tankar som säger att jag inte duger. Jag är för mycket. Jag är jobbig osv osv.
Jag fullkomligt hatar att må så här.
Jag måste gå iväg och ta hand om den mellan varven här på jobb. Jag har förvarnat om att det är en dålig dag. Men egentligen känner jag bara för att gå hem och lägga mig och sova bort den här skiten.
Jag som mådde så bra. Jag som var på väg upp och så kommer det här som en jävla käftsmäll och bara ser till att få mig att sitta ner i båten igen!
Men det går ju över det gör det alltid och kanske redan imorgon är jag mitt glada jag igen. Vem vet.
Jag tycker inte om att vara så här på jobbet. Det är väldigt svårt att hålla fasaden uppe här och jag vill inte ha massa empati för det får mig bara att bryta ihop. Och det gör jag i min ensamhet. Jag slutade tack och lov tidigare idag och så fort jag kommit hem så känns det bättre.

Mannen hade köpt rosor till mig. Han är verkligen helt underbar.

I måndags var det internationella kvinnodagen men han jobbade natt. Så I tisdags bad han mig att gå från jobb så tidigt det bara gick. När jag kom hem så fick jag gå på skattjakt 🥰

Han hade lagt ut lappar på lite olika ställen där det stod fina ord och ledtråd till nästa lapp. Vi hamnade borta vid dammarna till sist och där väntade Liam och Emil med en filt och mat ❤️

Vi hade vår eftersträvade picknick där och då. Dom hade köpt pomac som vi skålade med. Glass till efterrätt och så fick jag en ny Rituals uppsättning 😍

Jag har verkligen världens bästa familj.

Han gör och har alltid gjort dessa fina små och stor saker/överraskningarna lite titt som tätt och jag älskar det. Jag älskar honom.

Han försöker verkligen allt för att få mig på bättre humör. Ibland (oftast) lyckas han men ibland går det inte alls.

Jag hoppas bara att den här remissen kommer att gå snabbt. För jag vet inte om jag orkar med dessa dipparna länge till.

Just nu vill jag bara försvinna från jordens yta. Samtidigt blir jag arg för att jag inte bara kan ta mig i kragen och skärpa mig.

Imorgon är det iaf fredag och det innebär att det snart är helg och då kan jag krascha om jag fortfarande behöver det.

Någon som känner för att ta över detta? Bara en liten stund?

• 

• 

•