Speedy Gonzalez

Just nu känner jag mig som honom. Jag hänger inte alls med i mina egna svängar.
Lite smått jobbigt när man gör saker man vet att man inte borde. Det är då man önskar att man hade den där fjärrkontrollen från filmen *Klick* Där man kan spola tillbaka tiden de sekundrarna och låta hjärnan få lov att gå det där liiiiilla extra varvet innan man gör…….
Gjort är gjort och förhoppningsvis så är där ingen större skada skedd.
Även om måendet är bra så är jag inte i fas med mig själv.
Jag har tappat bollen i mitt liv lite. Jag får inte riktigt in det jag vill i mina vakna timmar.
Orken finns inte där.
Jag vill springa men jag orkar inte. Jag vill styrketräna men jag orkar inte. Jag vill umgås mer med barnen men jag orkar inte och dessutom så vill dom aldrig göra det jag vill och jag vill definitivt inte göra det dom vill så det blir ett litet moment 22 där. Vi får väl helt enkelt förlita oss på att våren kommer med sin värme snart så att vi kan vara ute mer utan att det klagas över att det är kallt.
Tänk vad fort tiden går. Vi är snart inne i april. Det är ju helt sanslöst.
Det är så att man får lite ångest över det. Att tiden bara försvinner iväg och att man knappt hinner njuta av den.
Usch.
Mitt huvud just nu.
*ghhhaaa* Jag känner mig som Joker.
Ena sekunden så är det bra andra så är det skit. Som sagt jag hinner inte riktigt med i mina egna svängar.
Men när det är bra då är det jävligt bra. Då är det euforiskt och jag hade kunnat ta hela världen med storm.
Jag behöver få in mina rutiner igen. Jag behöver komma ut på mina dagliga promenader och jag behöver ha mina styrketräningspass.
Så from idag så ska det ändras på det igen.
Det blir så här varje gång. Varje gång jag tappar bollen så blir det lite kaos i mitt liv.
Helgen har varit lugn. I lördags fick Emil åka till kusinen för lite lek. Eller ja det blev en betydligt längre stund än planerat men dom hade tydligen haft kul.
Så efter att ha handlat en del och fixat så placerade jag mig soffan där hemma och sträckkollade på tv.
Kevin låg och sov hela dagen. Det tar hårt på krafterna att festa med grabbarna *hahah*
Och Liam gjorde det han brukar. Satt där uppe och kollade på sin platta och spelade mellan varven.
Så med andra ord så såg jag inte röken av någon av dom på hela dagen. Dom kröp upp ur sina grottor för att fråga vad det blev till mat. Svaret dom var att jag inte tänkte laga något så dom fick fixa något själva *Hahahah*
Jag älskar att ha stora barn ;-D
När jag hade hämtat Emil så var det dags för sängen för hans del och jag återgick till soffan.
Mannen kom hem på morgonen på söndag och efter frukosten och alla morgon bestyr så gick vi ut i trädgården.
Han tvättade mina växthus och jag rensade ogräs bland mina bärbuskar.
Emil hjälpte till lite då och då. Efter lunch så gick vi ut en runda för att hitta björkris och andra kvistar så att vi kunde pynta lite.
Vi är sisådär traditionella med sånt där. Men barnen (Emil) gillar det. För honom är varje högtid jätte viktig just nu. Dom pratar mycket om de olika högtiderna i skolan så då blir det ju så.
I torsdags var jag åter hos syster och fick lite färg på kroppen. Tänk vad det kan göra med måendet.
Vips så blir man glad igen.
Och idag ska jag till VC och lämna de obligatoriska drogtesterna inför utredningen.
Jag trodde inte att den skulle påverka mig så mycket som den gör.
Men jag har nog ”räddare” än vad jag trott över det.
Det kommer upp så mycket tankar i huvudet på en. Hur kommer det bli?
Kommer det göra någon skillnad?
Kommer jag att förändras?
Kommer det att göra någon nytta?
Kommer saker bli bättre/sämre?
Varför har jag inte gjort detta innan?
Varför har det inte tagits upp innan isf.
Det är inte så att jag är ”ny” inom psykiatrin.
Ibland känns det som att jag, bokstavligen, håller på att bli galen.
Den mentala tröttheten gör sig oftare påmind än förr.
Saker jag inte hade problem med att bara stänga av innan maler på.
Saker jag gjort på rutin är jobbiga.
En simpel sak som att dammsuga eller städa.
Förr fanns det inte att jag kunde strunta i det.
Nu?! Nu ska jag vara glad om jag ens orkar tvätta eller lägga in mina kläder. Jag bryr mig inte längre.
DET är nog det som är jobbigast. Att jag känner att jag inte bryr mig. Spelar roll liksom.
Det är inte jag.
Men vem är jag?!
Som sagt. Ingen koll på tankarna alls för tillfället.
Ha en fortsatt bra vecka så hörs vi av en annan dag <3